Ödet

Är det något man ska förlita sig på. Ska vi ha tillförsikt på att ödet, Gud eller en högre kosmisk energi - ja kalla det vad man vill, har förutbestämt allt åt oss?

Ibland kanske ödet lite väl tydligt hintar oss om vilken väg vi bör ta, ska vi då ignorera detta och köra på som vanligt? Men om det nu är så att ödet vill något särskilt, att vårt liv är förbestämt, så blir det ju som ödet vill oavsett hur vi gör saker och ting, eller hur.

Jag kom att tänka på detta igår, då jag fick ett meddelande från en Mr.H. En snäll, fin kille som vi pluggade med i Kalmar, enligt vissa var han över öronen intresserad av mig, men jag valde att inte bry mig. Jag tror helt enkelt att vi inte passar ihop. Jag måste erkänna att jag har en förutfattad mening om den mannen, men jag känner på mig att jag har fel. Hur som helst så har han bott utomlands och vi har haft sporadisk kontakt, och visst har det flugit en tanke genom mitt huvud då och då att tänk om vi gav det en chans - vad skulle hända då..

Och det är nu ödet kommer in i bilden.

Igår i meddelandet jag fick stod det att Mr. H har flyttat till Umeå!!! för att plugga en master i finansiering, men hallå hur övertydligt är inte det???? Vill ödet verkligen med alla medel föra oss samman så det bara skriker om det, och ska jag än en gång välja att ignorera detta faktum, eller borde jag ge mig hän?

Nu har jag av ren nyfikenhet bjudit honom hit ikväll för att äta paj med mig, och så vill jag ju höra allt om hans eskapader på andra sidan jorden. Och mina tankar flyger iväg att tänk om han också blir kvar här i två år och sen är vi båda fria att göra vad vi vill tillsammans....

/B4