Att finna sig själv

Såg Eat Pray Love igår. Jag skrattade, grät, kände mig urbota löjlig och fruktansvärt ensam. Jag kände igen mig i så mycket och lyssnade verkligen till vad alla Gurus sa. De berättade vad jag måste göra för att vara lycklig. Och hela målet med min Bangkok-resa är just det, att hitta något, vad vet jag inte ännu, men jag känner att jag närmar mig målet.

Det är svårt att förklara, men jag tror det började för 1,5 år sedan. Mitt liv tog en tvärsväng åt fel håll. Men jag behövde den för att komma till vart jag är nu.
Jag hade precis tagit examen, flyttat från mina själsfränder och brutit upp för att skapa nya band till en annan stad. Jag irrade omkring en hel sommar, upprörd och förtvivlad gjorde jag dumma saker och tog fel beslut. Flyttade in hos fel person, och försökte räta upp mitt liv med nya studier.

Det gick inte bra, staden var fel plats för mig, jag förnekade det hela och kämpade på. Våren kom och ännu en flytt, vilket rev allt djupare inom mig. Jag tog ut mig fysiskt i gymmet, jobbade hårt och glömde mig själv i de projekt jag höll på med. Jag glömde att lyssna på mig själv.

Sommaren kom och jag var tom. Hade turen att inte få ett jobb, ett tecken från universum att jag behövde vila. Jag gick ner mig totalt, glömde allt vad omvårdnad hette, sov mycket, åt mer, brydde mig inte alls.

Någonstans började någonting säga till mig att åka bort. Jag tänkte över beslutet att flytta till Bangkok, om och om och om igen. Jag tog det i etapper. Som att försöka testa om det var rätt väg att gå, som att om något inte fungerade skulle jag inte ta den vägen. Men allt gick som smort. Först sprutorna, sedan passet, biljetterna, nya ineboenden. Ja allt gick bra. Jag segade på och brydde mig inte, även veckan innan flyget och visumet - det var därför, kära B5, som jag inte hade fixat visum innan vi sågs i sthlm.

Men även det fixade ju sig. Så satt jag där på flyget. Tittade ut och visste att detta är precis vad jag måste göra.

Jag får frågan hela tiden. Vad gör du här i Bangkok?
Mitt svar brukar vara varierande:
- Jag har tid över så jag besöker mina vänner.
- Jag behövde resa.
- Jag läser min master och har möjlighet att läsa kurser på distans så jag behöver inte vara i Sverige.

Men aldrig någonsin säger jag att jag letar efter något. Och jag menar inte något fysiskt, det är inte någon sak jag letar efter. Jag söker en inre energi. Jag vet det låter knasigt, och de som inte är holistiska till sinnet eller tror på andlighet kommer ha svårt att förstå. Men jag vet att människor i Asien i alla tider, före andra religioner och västerländsk medicin, har haft kunskap om livet, om universum och om hur man finner sann glädje. Och det är därför jag är här!

Nu har jag varit ärlig mot mig själv och skrivit ned det.




/B4