B2 brukar uttrycka sig som att hon e en icke-singel. En person som är singel men med en man som väntar på henne någonstans. I sånna fall borde det finnas icke relationer också, personer som är tillsammans fysiskt men inte emotionellt. Och jag har varit i en sån relation. Nåt man kallar friends with benefits..
Det var inte bra, och slutade i katastrof. Så kom jag fram till att jag aldrig varit kär. Jag har varit väldigt intresserad och tänd på personer jag dejtat, haft en del struliga förhållanden som tagit slut på ens krafter, men aldrig varit kär. Kanske för att jag byggt nåt skydd mot krossat hjärta, och lyssnat på vänner som gått ner sig totalt när deras relationer tagit slut - och därför blivit lite känslokall. Men det vill jag inte mer.
Jag vill ha något som brinner, är starkt, passionerat och känslofyllt. Förlora sig totalt i någon, utan att vara rädd för att visa vad man känner. Jag vill träffa den personen som väcker min lust att älska.
Oftast brukar min ursäkt vara att jag inte har tid. Plugget och jobbet kommer före känslorna. B1 tyckte att det var rena dumheterna, träffar man rätt person får man ge av sin tid för att få det att funka. Såklart har hon rätt, men jag har aldrig gjort det, varefter jag varit en obotlig singel också.
Nu e jag less på det! Jag vill träffa någon som är äkta. Någon som är redo. Någon som jag :)
/B4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar